För 11 år sedan...

Har haft julledigt från bloggen. Känns lite tyngre att skriva i bloggen nu än i höstas. Jag var nog en av dom som föll offer för blogg hysterin.
Men jag tänkte övervinna min fingerhäfta och lämna en rapport om en trevlig jul. Alla nära och kära är friska och glada och dessutom så är det vitt på backen hemma i Norrala. Har kunnat träna bra och hållit trycket uppe.
Kom över en gammal träningsdagbok från 1997, minst sagt i starten av min skidkarriär. Mycket skoj att läsa vad man skrev och hur man tänkte då som 11åring med skidframtiden framför sig. Teamsundklakks motto gick att läsa mellan raderna redan då.
Bjuder på några rader ur min träningsdagbok för precis 11år sedan dvs den 29december 1997.

"Klassisk Distans 90minuter i Rengsjö. Jag upvärmde med 2.5km då fick jag ont i vänster axel, då körde jag 5km utan stavar, blev trött. Avslutade med 2,5km"

Nu var 1pass bytt mot 2, Rengsjö bytt mot Trönö och Norrala, 5km klassiskt mot 45, 5km utan stavar mot 30.

Förrutom en massa snurrande på Borgs vackra 3km spår har jag hunnit med att se en dokumentär om Tom Petty and The Heartbreakers . Running down a Dream. Den va grym, så bra att jag sett den 2 gånger. Ett måste för alla som gillar hans musik.
Den är 3h 40min lång men den känns som 1h. Orkar man inte se 3.40 så finns "Solen i ögonen" en dokumentär om Lasse Winnerbäck som också är se värd.  bara 1:14 lång. 

Go Fortsättning


//Lars

God Jul

Här kommer en julhälsning från Teamsundklakk. Jag skrev en liten visa i våras som jag tänkte kanske kunde vara till hjälp för att presentera min maskulina vänner i grunfag. Det blev ju några fester under våren med samma gäng, så jag tänkte att d kunde varit en bra presentation för dom som inte var en del av grunfag. Men jag fick aldrig för mig att spela den. Men här kommer den som en liten julgave istället.
Till alla er som bildade det härliga gänget som kallades Grunfag 2007/2008. God Jul
//Lars

Nya tag

Tiden går på i ett hiskeligt tempo hær uppe i den fjæll høga norden. Jag har bland annat hunnit med en misslyckad helg i Skellefteå och en misslyckad julshow sedan jag skrev sist.
Sverigecup premiær i Skellefteå. 15km skate, med stavbrott och ben som inte var særskilt starka. Trist och tungt men så ær det. Jag væljer att inte evaluera så brutalt mycke vad det var som gikk fel, kænns som att det ær d enda jag har gjort de senaste 3 åren. Vad gæller julshowen så var vi bra. Vi var riktigt bra. Men en julbal i meråker var inte rætt forum. Det kulturela suget var inte så stort, det fanns sug på andra saker hos publiken. Men men det var i varje fall riktigt skoj att gøra showen.
Nya tag nu. Det bir Ljusdalsskidan på søndag med chans till liten revansch och med førhoppningar om att vålådalsflytet skall infinna sig. Ny julkonsert på skolan på morgonen redan på fredag. Det blir ett bættre forum. Nu blir jag ensam med gitarren på scenen men jag ræknar med att det skall bli bra. Kul blir det i alla fall.

Var till Torvik igår kväll och ställde in en ny högtalar anlägning. Tidernas ljud. Det ryktas om att ljudet skall användas i ny starten av en fin jultradition. Se det pistvaktsavsnitt som heter "Julen 73" En riktig klassiker, kanske en kommande klassiker i vart fall.

//Lasse 

Förälskad i The Galway Girl

Sitter då åter på Asyl och njuter av öppen eld. Mor och far Lyckades trycka in några liter ved i bilen när dom var på besök senast, detta till Donkans stora glädje som nu eldar så fort han får tid.
Hade klassisk teknik med Marte K, Kurland, Donkan och Torviken i morse. Bra pass även om jag fortfarande känns lite kantig efter helgens bravader. Jag skrev en krönika i fjol om att resultatlistan aldrig ljuger. Det fikk jag faktiskt äta upp under gårdagen då jag såg helgens lista ifrån Vålådalen. Min tid (och tiden till cirka 80st till) felade med en minut. Jag har kunnat brytt mig mer, men lite trist för dom som sliter för seedning till Vasan kanske.

Har haft en bra dag på butiken annars. Slog nytt personligt försäljningsrekord. Lite tack vare Jane som handlade tävlingsdräkt inför Engadin och Storlierennet. Jane är donkans fru, hon heter faktiskt Janne. Men det känns konstigt att kalla henne Janne. Janne Wrovlewski liksom, så Jane funkar perfekt som substitut. Kolla gärna in hennes blogg,

Annars så är jag nykär. I Transcendental Blues, en platta av Steve Earl från 2000. "I Feel alright" skivan från 1996 har snurrat tusentals varv i min stereo de senaste åren. Så uppföljaren är uppskattad. Framför allt spåret Galway Girl. Helt fantastisk låt av en Steve i topp form. Snakkade med Sebben å Jörstad, kanske kan det bli en ferie tur till Irland i Vår. Jag vet i så fall att Coach Hegdahl inte blir så svår att få med. Då skall vi ta oss en jakttur efter en Galway Girl. Vart fall jag å Jörsta.

Vill passa på att säga att jag tycker det är kul att folk kommer ihåg Raggsocksbandyn. Hade ju en länk till det videoklippet några rubriker nedan. Riktigt skoj att gamla barndomsvänner som Fesa orkade surfa in på Teamsundklakk och lämna kommentar. Det uppskatas!

I väntan på nya sporter får alla ha d så bra, och kom ihåg att äta mycket pepparkakor, inte bara är dom jäkligt goda, bikarbonatet buffrar även mjölksyra. 2 flies in one punch typ.

//Lars

42km i Vålådalen

Vålådalen ski classic Marathon är årets första deltävling i den svenska långloppscupen och kanske den tävling i cupen som har bäst åkare på startlinjen. Det blev också årets tredje tävling för Teamsundklakk och årets första långlopp och säsongens första masstart för teamet. Förutsättningarna var en ganska kuperad 21km lång bana som skulle skidas 2 varv. -10 grader visade termometern,
80 talet åkare stod på startlinjen, Gurra Berglund som stjärn speaker och far valle mine skider med swix blå.
Första varvet var, en njutning är kanske fel ord men jag kände att tekniken flöt som aldrig förr och jag höll position som andra åkare runt hela varvet. Skidorna satt perfekt mot snön och surfet i utförsbackarna fanns där. Här bör det tilläggas att dagens vallare åkte 48mil på egen bekostnad, vallade ett par skidor helt gratis och åkte dagen efter samma 48 mil hem. Få team har en sådan serviceapparat, men Teamsundklakk har det! Andra varvet innehöll lite mer körning men jag höll min position som 2-6 åkare framtills det återstod cirka 3-4km. Då började Svärd och Jerka att bomba på. Där är man fortsatt en bit efter men jag hade så pass mycket krafter att jag lyckades kriga åt mig en 8 plats.
Kurriosa är att på platsen framför mig finner vi Bonde Romantikern Hansen. Alltid lika kul att byta några ord med denna ståtliga herre.

Kan rapportera om en nöjd Coach som utöver vålådalslopp, via telefon också berättad att hans adepter på TT tagit 3 placeringar på topp 5 i damklassen. Kul för coach Hegdahl. Han får dom framgångar han förtjänar.

Hemma på Asyl firar Donkan seger i Meråker rennet. Och i grannkåken firar man Världscup seger.
En sån dag, en sån hel dag...


Teamsundklakk börjar se tendenser till ett välgenomfört träningsarbete

Winterwonderland

Pannlampan har varit en trogen följeslagare när man gör som Dolly sjöng på 70 talet. Working 9 to 5 innebär att träning sker både före och efter solen lyser upp spåret. Intervaller med pannlampa kan jag rekomendera. Fartkänslan blir ju så härligt stor när det är mörkt. Kroppen och tekniken kändes också bra. Tror jag börjar känna antydningen till en liten form som börjat gro i kroppen. Härligt.. (som en glad Skalman skulle sagt). Nyuppkörda banor både på morgonen och på kvällen. Och förhållandena kan knappast bli bättre. Snön fortsätter att falla om än i mindre mängder. Det börjar bli en del här nu. Termometern visar några minus vilket också är kul men termometern på asylhybeln är sparsam med att signalera plusgrader. Nio stycken var dom imorse.
Donkan är hemma efter en tre dagars tur i byn, han styr upp värmen bättre än mig.

Imorgon återgår jag till vardagen igen, working 12 to16 typ.

/ ta d pent


Mer snö än plusgrader på asyl

I myspace funderingar

Har idag haft min hittils största utmaning som arbetare på Sport1.
Kristian "The Boss" Skrödal var ledig på morgonen och jag fick basa i butiken själv. Kan inte minnas sist jag hade ett liknande ansvar. Det gick i alla fall bra.
Donkan är i trondheim med Janne så tystnaden ekar på Asyl hybeln. Lyssnade som hastigast på Oscar Quicklunds Myspace sida. Visste inte om att han lirade och sjöng. Riktigt kul. Riktigt snygga gitarr bakgrunder hade han också. Blev nästan sugen på att lägga ut något jag med, men jag låter nog tystnaden tala en stund till.

Imorgon drar träningen igång igen med dubbla pass och nya utmaningar som ensamt butiksbiträde.

Me Snakkes


För dagen ensam utan teamet

RSS 2.0